From "Eyestorm", 4 Feb 2000

Teenage Kicks - Om onlinekonsten

av Jon Thomson (Översättning Fredrik Sandberg)

Internetkonst är inte den nyhet man kanske först tror; det är bara det att alla plötsligt tycks ägna sig åt den just nu. Internetkonstnären Jon Thomson ser hur den snabba tillväxten leder till besynnerliga våndor.

  Artikeln är översatt från engelska och publicerad med tillstånd från eyestorm.com.

  Nittiotalet kommer utan tvekan betecknas som det decennium då internetkonsten föddes, och eftersom det sker på bekostnad av tidigare erövringar, kan det vara värt att ha i åtanke att somliga av dagens konstnärer faktiskt utforskade de elektroniska nätverken redan innan browserversion 1.0 fanns. Nyhetslistor och BBS:er (Bulletin Board Systems) - som t.ex. alt.artcom, eller Ruud Janssens Amsterdam-baserade Mail-Art BBS - var aktiva under åttiotalets senare hälft, medan ännu tidigare pionjärer på telematik och satellitkommunikation kan spåras tillbaka till konstnärer som Roy Ascott eller t.o.m. Nam June Paik. Ändå är (var) det nittiotalet som blev vittne till den globala nätverksexplosionen, och det var nittiotalet som fick bevittna en massiv tillväxt av konstnärer som använde och utforskade internets elektroniska utrymmen.

  Men efter tio år av intensiv aktivitet börjar nyhetens behag försvinna och internetkonsten är på väg att mogna. Vissa nätkonstnärer beskrivs nu som "etablerade", samtidigt som vissa institutioner och museum till sist börjar ta mediat på allvar. Då utställningssuccéen "net conditions" på ZMK i Tyskland börjar sjunga på sista versen öppnar Walker Arts Center i Minneapolis Art Entertainment Network som en del av sin utställning "Let´s Entertain!". Även Whitney Museum of Modern Art planerar att inhysa internet-baserad konst under sin nästa amerikanska konstbiennal, och inom något år riskerar de curatorövervakade webb-utrymmena ha utvecklats till en veritabel virtuell epidemi. Samtidigt som internetkonst-fenomenet sugs in i en förhållandevis ljummen mittfåra börjar vi också se tecken på de ounvikliga våndorna: internetkonsten (liksom internet i sig själv) är inte längre ett barn; det håller på att bli vuxet.

  Som en uppföljare till Alexei Shulgins FuckU/Fuckme och dennes leksakscybersexsida fufme.com presenterades nyligen (på easylife.org) ett enkelt nyhetsforum, kallat Inspiration. I detta fastslår Sulgin, "Jag är trött på allting. I desperat behov av inspiration", och inbjuder till kommentarer och förslag från sajtens besökare. Alla förslag publiceras på sajten och konstituerar verkets hela innehåll. Utan hänsyn till om detta är en ironisk gest eller inte, utgör Inspiration ett tämligen slött försök från Shulgins sida att propagera för den egna personkulten, och följaktligen höja sin status som nätkonstnär.

  Detta har också varit drivkraften bakom den italienska konstnärsgruppen 0100101110101101.org. Under det senaste året har 0100101110101101.org gjort det till sin uppgift att klona redan existerande konstsajter (mest påfallande www.hell.com), och ladda upp dessa kopior till sin egen domän. Varje kloningsakt följs av en störtflod av självpublicerande epost och nyhetsgruppsmeddelanden som annonserar den senaste stölden i en imponerande jakt på dåligt renommé. I texterna har man beskrivit sin aktivitet som ett försök att erodera det individuella författar- och konstnärsskapet genom att göra etablerade konstsajter mindre gångbara på konstmarknaden. Ett enkelt och ganska gott budskap, men som genom den ständiga upprepningen har förvandlat 0100101110101101.org: s viktiga anfall till en lektion i marknadsekonomi, där varje ny sajtkopiering snarast fungerar som en slags förtäckt reklam för såväl gärningsman som dess offer.

  Den amerikanska konstnären Amy Alexander tog upp tråden på juldagen, i ett försök att vinna billiga poänger, genom att ladda upp och skapa ett duplikat av 0100101110101101.org:s duplikat på www.plagiarist.org. Vilket fick 0100101110101101.org att lägga in länkar till Alexanders sajt, som i sin tur inspirerade Alexander att uppdatera sin plagiarist.org så att den nu innehåller någon annans klon av hennes egen.

  Även om ett sådant onanistiskt beteende kan kännas ganska snävt och självrefererande sätter det fingret på den faktiska nervositet som många konstnärer idag känner när man framtiden an? Hur ska konstnärerna effektivt kunna tävla med Time Warner/AOL när e-kommersens barnsjukdommar är förbi? I en tid då då de multinationella krafterna försöker utveckla en kommersiellt sluten nätverksmiljö frågar man sig vad som ska hända med internetkonsten, om den är dömd till att tassa runt i ett elektroniskt bakvatten med låga besökarsiffror, eller stå och tugga på en dammig skärm i hörnet av något museums-café?

 

Ruud Janssen's Mail-Art BBS: http://www.geocities.com/Paris/4947
Alexei Shulgin: http://www.easylife.org & http://www.fufme.com
0100101110101101.ORG: HTTP://WWW.0100101110101101.ORG
Amy Alexander: http://www.plagarist.org